Jag skrev en liten dikt till begravningen av Fredrik och Josefins mobiler:

Det var en mycket fin dag.
Det trodde i alla fall jag.
Men det var så trist.
Ödet tog dom till sist.
Att elektroniken inte tål vatten,
nu är skärmen svart som natten.
Vad som tog den andres liv.
Det vet nog bara siv.
Ingen kan smsa josefin.
Vi gör en ledsen min.
Att inte heller Fredrik går att nå,
får oss att dåligt må.
Det är dags att ta adjö.
Hoppas dom får komma till en fin sjö.