Ett bevisinlägg.

I och med det här inlägget vill jag bevisa att jag visst kan skriva blogg, åtminstonde när jag har lust till det. För faktiskt så har det varit en bra dag.

För en måltid sedan fick jag för mig att gå ut ch fota, för jag var uttråkad och kände mig tvungen att fota. Så jag gick nedåt skogen. Det första jag hittade var en fågelholk som det varit inbrott i. Möblemanget hängde som en matta på vädring utanför, men vem vet, det kanske bara var storstädning på gång.
Mitt sökande efter fotomotiv fortsatte, jag gick till vår gamla koja (under lunchen var just kojor ett samtalsämne och jag tänkte kolla hur det stod till med våran välarbetade koja), den var i totalt förfall, väggar, fönster, dörr var borta. Golv, tak, balkong, stegen, och skräp på marken var det enda som kvarstod.
Nåja, tänkte jag, allt finns inte kvar för evigt och gick vidare mot mitt mål: en å.
Innan jag nådde ån var jag tvungen till att traska och kliva på grästuvor och vattenpölar. Mitt när jag längtade efter mina gummistövlar var jag framme.
Ån flöt där, fridfullt och stilla. Jag tog ett försiktigt kliv ut på den skruttiga bron och fastställde att den höll för ännu ett kliv. Utsikten var jättefin, och jag hoppas det blev en bra bild. Trots att jag råkade ta två bilder i onödan.
Sen susade jag hem och åt sojakorv med pulvermos.
Nu måste jag ila iväg, för jag ska på Vintergatans temaavslut.