Vi var på väg hem, vi cyklade i en rasande fart uppför backen, cyklarna gnisslade och dynamon sjöng sin ljuva sång i alltför högt tempo.
Då, plötsligt, såg jag något glimma till på gatan, en tvärbromsning, svarta märken på den grå asfalten.
Där låg den och väntade på mig: Biobiljetten.
4 kommentarer:
så vackert, jag börjar nästan gråta. *snyft
Har du hittat en biobiljett? Gratis är godast, bra bra.
Hittat, jajemen. Det lustiga var ju att jag var på väg hem efter att varit på bio. :)
JA DET VAR LUSTIGT! När sånt händer mig tror jag nästan att jag måste bli religös eller nått.
Skicka en kommentar